idag är det tisdag och snygglo har fortfarande inte hört av sig med ett endaste litet sms. jag är dock väldigt stolt över mig själv som faktiskt bara går och ångestar i min ensamhet, utan att höra av mig. jajamen. jag tror att han ska komma hem ikväll så får väl se om han har förnuft nog att höra av sig imorgon. jag VÄGRAR höra av mig, det är jag alldeles för stolt för, ja så är det.
snygglo, jag vet inte vad jag ska kalla honom annars. skulle ju kunnat benämna honom med hans yrke men vill inte lämna ut för mycket. jag ska fila på detta.
jag och snygglo har träffats två gånger i veckan, en gång hos mig och en gång hos honom. jag har ingen som helst aning om var jag har honom, vilket stör mig. fortfarande tyder mycket (det mesta) på att han bara vill ha sex, men jag vägrar ju se det såklart. fokuserar på oklarheterna istället.
häromdagen skrev han att han aldrig varit med om att det funkat så bra med någon med sex förut, alltså så snart. detsamma för mig. som jag skrev sist: det känns som världens mest naturliga grej! inget tafatt hurskajaggöranu eller vetinteomdetärskönt eller så. allt är bara hur bra som helst. helt galet! jag har aldrig varit med om något liknande innan, snarare tvärtom. jag är inte bortskämd med bra sex om en säger så.
nu har han i vilket fall rest bort ett par dagar. vilket blir en prövning för mig. dels att inte höras av i den utsträckning som vi gjort hittills, men också om han över huvud taget kommer höra av sig. än så länge är svaret: nej. jag klarar inte riktigt detta. vill ju inte att det ska vara såhär, att han bara vill ha mig till sexande, för det betyder att jag kommer behöva avsluta det för att inte bli sårad. så enkelt är det.
jag har nån issue att inte klara av att vara ensam alltså, hur kommer man till rätta med det?
jag behöver skriva av mig igen, går inte på något annat sätt än att göra det här när jag vet att jag är anonym. lite lättare att vara ärlig då ;)
kontakten med exet är obefintligt. han har träffat någon ny, det gjorde han ganska snabbt. TACK säger jag, för det har nog bidragit till att inte jag fått fokus från honom. jag flyttade ut mina grejer, hastigt och lustigt (well...) och har nu bott in mig hyfsat bra i min nya lya. känns fantastiskt fint!
jag träffade också en ny. eller en nygammal om man ska vara noga. en bekant som jag tidigare hookat upp med vid ett tillfälle. en karl som är helt perfekt på pappret, vi passar verkligen skitbra ihop! han har allt jag vill ha hos en partner. sagt och gjort, vi började träffas och det kändes hur bra som helst. allt gick ganska fort, vi var ärliga mot varann tidigt - sa att vi tyckte om varandra osv. kändes som sagt KANON!
sen hände nåt.
jag träffade, av en rejäl slump (ödet?), på en person som jag bara känner via nätet. vi har inte haft mycket kontakt alls, men jag har vetat vem han är (vi bor ju i samma stad) och jag har spanat på honom under ganska många år. han är typ den snyggaste mannen jag nånsin sett och därför har jag också alltid tänkt att han är out of my league så att säga. anyways, vi träffade på varann genom jobbet av en megaslump som sagt. därefter hörde han av sig via sociala medier och vi började prata. ganska mycket och han visade mer intresse än bara för att det var trevligt att träffas IRL. jag sa direkt att jag hade pojkvän, men han hörde av sig ändå.
jag inser ju ganska snart att detta inte går, jag har ju ett intresse för honom som inte är ok när man är tillsammans med någon annan. beslutar mig för att göra slut... är inte alls säker på detta, men känner ändå att det inte finns något annat alternativ. jag är kanske lite för fucked up för att ha ett förhållande...
jag och snyggingen har bytt nummer och började sms:a endel. är ganska öppna mot varann, jag säger att jag måste avsluta med min pojkvän, han säger att han är fucked up pga skilsmässa nyligen, men att han är intresserad av mig - dock oklart på vilket sätt. av någon anledning så börjar vi sex-smsa (!) i alla fall, klart attraherade av varandra minst sagt! inte alls något jag är van vid, men men... :P
detta var några veckor sedan. vi hörs varje dag på sms, har pratat om att ses flera gånger men har blivit för nervöst och för märkligt, typ bara ses för att ha sex. det är jag inte riktigt bekväm med - att det syftet är så tydligt uttalat. alltså att man säger hej och sen hoppar in i sovrummet typ. funkar inte...
men så till slut träffades vi i helgen. jag kom till honom ganska sent på kvällen. vi satt och pratade en bra stund, båda märkbart nervösa av stunden, det var ju som sagt inte för att dricka te som vi skulle träffas... blev lite (mycket märkligt) men till slut kysser vi varandra. och så vidare.... kortfattat: GRYMT bra sex, kändes som världens naturligaste sak att ha sex med varandra. alla sms hade nog gjort sitt, skönt att veta vad den andra gillar och att den vet vad man själv gillar :)
jag är sjukt förvirrad nu. jag visste ju redan innan att jag inte klarar av att ha ett förhållande som bara går ut på att ha sex, jag trillar ju alltid dit... men jag kunde samtidigt inte låta bli detta och kommer inte kunna låta bli det ett tag. väldigt oklart vad han vill eller inte vill. mycket tyder på att han bara vill ha sex och inget mer, samtidigt som jag ändå tolkar vissa saker som att det inte är helt klarlagt. han kanske inte själv vet, så kan det ju också va såklart.
men jag blir tokig av att inte veta och därför måste jag skriva av mig. ja, så är det. detta var den korta versionen. vet inte riktigt när mitt liv blev till en tantsnusknovell, men nu är det såhär och det är väl bara att gilla läget. ett tag. tills hjärtat gör för ont.
Den här separationen håller på att tära på en av mina vänskapsrelationer också. Det hade jag inte riktigt räknat med alltså. Visst, det är klart att det blir jobbigare och krångligare när man har gemensamma vänner men att det skulle kunna leda till att man förlorar en av sina bästa vänner har jag inte räknat med. Nu är vi inte alls där och jag hoppas inte det blir så heller givetvis men det skulle kunna bli så. Det gör mig jävligt arg - på hela situationen - och väldigt ledsen.
Idag träffade jag mr oldman... Ja, genom jobbet då. Jag blir verkligen inte riktigt klok på honom. Han beter sig som om han är intresserad men ändå på ett reserverat sätt. Jag vill ju ha flört och bekräftelse! :) Det stör mig också när man går från att ha varit totalt ointresserad till att faktiskt bli intresserad. Trots att jag vet att det aldrig kan bli nåt. Irriterad blir jag på mig själv. Men i väntan på nåt bättre så är det väl bara att götta sig i den bekräftelsen jag faktiskt får ;)
Nästa vecka ska jag försöka samla mod till mig att fråga brandmannen om en dejt. Det kommer jag aldrig våga!
jag har nu flyttat ut mina grejer från mitt och exets gemensamma lägenhet. min del av kontraktet är uppsagt och endast ett fåtal saker återstår att lösa gemensamt.
skönt är bara förnamnet. snart kan jag släppa allt och bara blicka framåt! trodde aldrig jag skulle tycka det kunde vara så skönt och viktigt!
irritationen höll i sig. och värre skulle det bli. jag höll fast vid att jag inte orkade prata mer, att jag bara vill gå vidare med mitt liv. till slut blev irritationen bara för mycket och jag sa vissa saker rakt ut som nog sårade. till slut fick jag nog och var på väg att gå. då stormar han emot mig, river ut grejerna jag håller i handen och tvingar mig att vara kvar i lägenheten. jag blev livrädd. trodde att han skulle slå mig. jag fick inte gå därifrån, han stod i vägen för mina grejer och lät mig inte ta dem. jag gick in i lägenheten och då blockerade han dörröppningen för mig. jag grät så jag skakade men det hjälpte inte. trodde knappt jag skulle få komma därifrån, ever. men till slut så...
jag tänkte inte gå dit ensam nåt mer, det är ett som är klart. han är fan helt sjuk i huvudet! fattar inte hur jag över huvud taget har varit kär i honom. helt ofattbart just nu.
även om det är jag som är boven i dramat och som har valt detta, hur mycket ska man stå ut med? hur mycket (i mina ögon) skit ska man behöva ta? han tycker inte att det är skit i den bemärkelsen, han tycker att det är ju så det är för honom så det är inte mer än rätt att han förmedlar det till mig. han tycker även att det inte är mer än rätt att jag "ska finnas där för honom" för att trösta, förklara, svara på frågor osv. och jag är kall om jag inte gör det.
helvete vad irriterad jag är just nu!
DATUM: 2013-01-01
TID: 21:33:00 -
Kommentarer (0) -
Permalänk
KATEGORIER:
Allmänt;
TAGGAR:
singel, singelliv, flirta, flörta, polis, sex, sexigt, sexig, förhållande, gift, gifta, giftemål, ;
jag har en stor issue har jag kommit fram till. jag ägnar mig åt flörteri med personer som är upptagna. jätteupptagna. två aktuella exempel har jag i mitt liv just nu. så jävla onödigt! det är ju upplagt för att misslyckas. men nänä. vi har till exempel herr farbror blå. vi har känt varandra i mer än tio år. jag vet att han alltid har haft en thing för mig. jag har inte varit intresserad tillbaka, men vi har ändå en speciell kontakt, är lite för bra kompisar liksom. vi bor inte i samma stad, men hörs på sms nästan varje dag. han är gift och har barn. jag kan liksom inte låta bli att tänka på hur det hade varit om det var jag som var med honom istället för hans fru...
sen har vi herr oldman. ja så får han heta, han är ju trots allt 15 år äldre än mig :) vi har träffats genom jobbet. han har sedan dag ett visat ett mycket tydligt intresse för mig, nästan lite för övertydligt. han är väldigt charmig, rolig och trevlig. och sambo sedan typ massa år tillbaka inbillar jag mig. i början var jag mest besvärad av hans uppvaktande, men med tiden har jag liksom mjukats upp. antagligen lite lagom i samband med att mitt förhållande närmade sig stupet... oldman har som sagt visat ett tydligt intresse, trots sin civilstatus, och med tiden har intresset som sagt även blivit någorlunda ömsesidigt. inte så jätteallvarligt men när vi träffas blir jag sådär fjortisfnittrig som man kan bli. dock, när jag besvarar intresset och flörtar tillbaka är det som att han retirerar, så från att ena dagen svara att han saknar mig kan han nästa dag inte svara alls på sms alternativt att "prata bort" det jag frågar med en annan fråga. förvirrande om än inte konstigt.
men att ägna mig åt att flörta med upptagna karlar är ju jävligt korkat, men samtidigt ganska tryggt. för jag vet ju innerst inne att det aldrig kommer bli något mellan oss. och skulle det mot all förmodan bli det, så är det i vilket fall inget seriöst. det gör det hela förutsägbart och på något sätt tryggt. och trygghet är något som jag gärna vill ha.
tänk om man bara kunde få göra som man vill. utan att behöva ta hänsyn till massa andra människor eller andra faktorer hela tiden. alltså, både känslomässiga saker men även totalt praktiska saker.
till exempel hade det varit guld om jag bara kunde få tag på den perfekta lägenheten att flytta till. min nuvarande boendesituation hos mina föräldrar är inte helt optimal, om man säger så. det hade även varit att föredra om jag kunde ha alla mina saker någonstans, och inte förvarade i min och exets gemensamma lägenhet. jag vill bara hämta allting, stuva in dem i den där perfekta lägenheten jag inte hittat och fortsätta med mitt liv. ignorera allt jobbigt och bara fortsätta leva.
helst vill jag inte ha någon mer kontakt med exet, inte för att det egentligen är så känslomässigt jobbigt, eller hur man ska beskriva, utan för att han är jäkla jobbig som gör det svårare för mig. japp, sådär lite lagom egoistiskt, men precis så är det. han vill prata och prata om allt, helst hundra gånger ur alla vinklar och vrår. fastän inget förändrar någonting. därför vill jag bara att allt det här ska vara över. mitt namn ska bort från lägenheten och från namnskylten på dörren och från kontraktet. mina grejer ska bort därifrån och så kan vi leva lyckliga i alla våra dagar. på varsitt håll. utan gråt och sårade känslor.
visst hade det varit fint om man kunde göra så?
nej men istället blir jag irriterad och kommer garanterat såra honom lite till för att jag lägger upp bilder/kommentarer/statusar på diverse sociala medier. eventuellt även i sms eller telefon om han hör av sig. jag orkar inte!
2012 har varit ett händelserikt år. vi kan bara konstatera det. det började bättre än vad det slutar, men det betyder väl bara att det inte kan bli annat än bättre..? det började med pirr och framtidsvisioner, ett nytt liv tillsammans med en fin människa. en fin människa som jag någonstans på vägen förstod inte var den rätte för mig. därför avslutar jag året på egen hand. efter att ha sårat honom så mycket jag inte trodde var möjligt.
förresten. den rätte, vem är det egentligen? hade varit mycket lättare om man visste vem det är.
jag är just nu en mycket förvirrad människa som har många olika spår och tankar i skallen. därför kommer det bli lite snurrigt här, men jag behöver någonstans att skriva. så då får det bli så helt enkelt.
gott nytt år! 2013 ska bli mitt år!