mer än irritation
irritationen höll i sig. och värre skulle det bli. jag höll fast vid att jag inte orkade prata mer, att jag bara vill gå vidare med mitt liv. till slut blev irritationen bara för mycket och jag sa vissa saker rakt ut som nog sårade. till slut fick jag nog och var på väg att gå. då stormar han emot mig, river ut grejerna jag håller i handen och tvingar mig att vara kvar i lägenheten. jag blev livrädd. trodde att han skulle slå mig. jag fick inte gå därifrån, han stod i vägen för mina grejer och lät mig inte ta dem. jag gick in i lägenheten och då blockerade han dörröppningen för mig. jag grät så jag skakade men det hjälpte inte. trodde knappt jag skulle få komma därifrån, ever. men till slut så...
jag tänkte inte gå dit ensam nåt mer, det är ett som är klart. han är fan helt sjuk i huvudet! fattar inte hur jag över huvud taget har varit kär i honom. helt ofattbart just nu.