glorydaystocome.blogg.se

idag är det tisdag och snygglo har fortfarande inte hört av sig med ett endaste litet sms. jag är dock väldigt stolt över mig själv som faktiskt bara går och ångestar i min ensamhet, utan att höra av mig. jajamen. jag tror att han ska komma hem ikväll så får väl se om han har förnuft nog att höra av sig imorgon. jag VÄGRAR höra av mig, det är jag alldeles för stolt för, ja så är det.

 

snygglo, jag vet inte vad jag ska kalla honom annars. skulle ju kunnat benämna honom med hans yrke men vill inte lämna ut för mycket. jag ska fila på detta.

jag och snygglo har träffats två gånger i veckan, en gång hos mig och en gång hos honom. jag har ingen som helst aning om var jag har honom, vilket stör mig. fortfarande tyder mycket (det mesta) på att han bara vill ha sex, men jag vägrar ju se det såklart. fokuserar på oklarheterna istället.

 

häromdagen skrev han att han aldrig varit med om att det funkat så bra med någon med sex förut, alltså så snart. detsamma för mig. som jag skrev sist: det känns som världens mest naturliga grej! inget tafatt hurskajaggöranu eller vetinteomdetärskönt eller så. allt är bara hur bra som helst. helt galet! jag har aldrig varit med om något liknande innan, snarare tvärtom. jag är inte bortskämd med bra sex om en säger så.

 

nu har han i vilket fall rest bort ett par dagar. vilket blir en prövning för mig. dels att inte höras av i den utsträckning som vi gjort hittills, men också om han över huvud taget kommer höra av sig. än så länge är svaret: nej. jag klarar inte riktigt detta. vill ju inte att det ska vara såhär, att han bara vill ha mig till sexande, för det betyder att jag kommer behöva avsluta det för att inte bli sårad. så enkelt är det.

 

jag har nån issue att inte klara av att vara ensam alltså, hur kommer man till rätta med det?

jag behöver skriva av mig igen, går inte på något annat sätt än att göra det här när jag vet att jag är anonym. lite lättare att vara ärlig då ;)

 

kontakten med exet är obefintligt. han har träffat någon ny, det gjorde han ganska snabbt. TACK säger jag, för det har nog bidragit till att inte jag fått fokus från honom. jag flyttade ut mina grejer, hastigt och lustigt (well...) och har nu bott in mig hyfsat bra i min nya lya. känns fantastiskt fint!

 

jag träffade också en ny. eller en nygammal om man ska vara noga. en bekant som jag tidigare hookat upp med vid ett tillfälle. en karl som är helt perfekt på pappret, vi passar verkligen skitbra ihop! han har allt jag vill ha hos en partner. sagt och gjort, vi började träffas och det kändes hur bra som helst. allt gick ganska fort, vi var ärliga mot varann tidigt - sa att vi tyckte om varandra osv. kändes som sagt KANON!

 

sen hände nåt.

 

jag träffade, av en rejäl slump (ödet?), på en person som jag bara känner via nätet. vi har inte haft mycket kontakt alls, men jag har vetat vem han är (vi bor ju i samma stad) och jag har spanat på honom under ganska många år. han är typ den snyggaste mannen jag nånsin sett och därför har jag också alltid tänkt att han är out of my league så att säga. anyways, vi träffade på varann genom jobbet av en megaslump som sagt. därefter hörde han av sig via sociala medier och vi började prata. ganska mycket och han visade mer intresse än bara för att det var trevligt att träffas IRL. jag sa direkt att jag hade pojkvän, men han hörde av sig ändå.

 

jag inser ju ganska snart att detta inte går, jag har ju ett intresse för honom som inte är ok när man är tillsammans med någon annan. beslutar mig för att göra slut... är inte alls säker på detta, men känner ändå att det inte finns något annat alternativ. jag är kanske lite för fucked up för att ha ett förhållande...

 

jag och snyggingen har bytt nummer och började sms:a endel. är ganska öppna mot varann, jag säger att jag måste avsluta med min pojkvän, han säger att han är fucked up pga skilsmässa nyligen, men att han är intresserad av mig - dock oklart på vilket sätt. av någon anledning så börjar vi sex-smsa (!) i alla fall, klart attraherade av varandra minst sagt! inte alls något jag är van vid, men men... :P

 

detta var några veckor sedan. vi hörs varje dag på sms, har pratat om att ses flera gånger men har blivit för nervöst och för märkligt, typ bara ses för att ha sex. det är jag inte riktigt bekväm med - att det syftet är så tydligt uttalat. alltså att man säger hej och sen hoppar in i sovrummet typ. funkar inte...

 

men så till slut träffades vi i helgen. jag kom till honom ganska sent på kvällen. vi satt och pratade en bra stund, båda märkbart nervösa av stunden, det var ju som sagt inte för att dricka te som vi skulle träffas... blev lite (mycket märkligt) men till slut kysser vi varandra. och så vidare.... kortfattat: GRYMT bra sex, kändes som världens naturligaste sak att ha sex med varandra. alla sms hade nog gjort sitt, skönt att veta vad den andra gillar och att den vet vad man själv gillar :)

 

jag är sjukt förvirrad nu. jag visste ju redan innan att jag inte klarar av att ha ett förhållande som  bara går ut på att ha sex, jag trillar ju alltid dit... men jag kunde samtidigt inte låta bli detta och kommer inte kunna låta bli det ett tag. väldigt oklart vad han vill eller inte vill. mycket tyder på att han bara vill ha sex och inget mer, samtidigt som jag ändå tolkar vissa saker som att det inte är helt klarlagt. han kanske inte själv vet, så kan det ju också va såklart.

 

men jag blir tokig av att inte veta och därför måste jag skriva av mig. ja, så är det. detta var den korta versionen. vet inte riktigt när mitt liv blev till en tantsnusknovell, men nu är det såhär och det är väl bara att gilla läget. ett tag. tills hjärtat gör för ont.